Jerker Virdborg: “Mimosasallad. Haribo lakritsnappar. Revbensspjäll. Gravensteiner.” ur novellsamlingen “Skyddsrummet Luxgatan” (2015)

Jerker Virdborg: “Mimosasallad. Haribo lakritsnappar. Revbensspjäll. Gravensteiner.”

ur novellsamlingen Skyddsrummet Luxgatan,  Albert Bonniers Förlag 2015

Längd: 5,5 boksidor

Det här är en mystisk text som väcker frågor!  Vi möter en man som precis har ätit en måltid som han har behövt beställa via en blankett. Valet av mat har blivit godkänd både av köket och administrationsavdelningen på platsen där  vi befinner oss. Det är tio minuter tills något avgörande ska hända.

Medan mannen väntar tänker han på maten han ätit, på sin barndom, på sin kommande födelsedag. Vi får veta att han har utsikt över Kumlaslätten och att han har hamnat där han är på grund av något som hände med hans chef. Och frågorna hopar sig naturligtvis: Varför väljer han just den här maten?Är det här en sista måltid han har beställt och ätit? Hur kan det vara det, vi är ju i Sverige och vi har ju inget dödsstraff? Vad har hänt med hans chef? Vad ska hända på femte våningen där det inte finns några fönster? Varför verkar han så lugn? 

Läserfarenhet:

Jag har läst den här texten med en grupp där deltagarna stod långt ifrån arbetsmarknaden och några höll på att återhämta sig från utbrändhet. Det blev ett spännande samtal om mat, minnen, barndom, fängelser, dödsstraff, rädsla och likgiltighet.

Samtalsämnen: Mat, minnen, barndom, straff, brott, likgiltighet

Therése Mellby