Sven Olov Karlsson: “Februari - drakar” ur “ Årstidsboken”.

 Sven Olov Karlsson: “Februari - drakar”

ur: Årstidsboken

Längd: 12 sidor

Beskrivning:

”Liven, tänkte barnskötaren Iris och drog på sig sina slitna täckbyxor /…/. Liven, liven”. Textens jag-berättare är den lite medelålders trötta Iris som befinner sig en tidig, mörk och vinterkall februari-morgon någonstans folkhemssverige. Miljön är mycket igenkännbar för många. Vardagliga problem med dålig snöröjning, hundbajs och en grind som är svår att öppna får ett avbrott. En man med annorlunda utseende och beteende lämnar ett av barnen, lilla Disa. Stämningen förändras.

Ämnen som texten kan leda in på skulle kunna vara: småbarnsåren, så mycket som händer som vi bara minns fragment av (spelar det då så stor roll hur de tillbringas?); hur mycket en människa tänker som hon inte säger; hur vi dömer varandra; hur nära till våld en viss typ av människor har- och varför det är så; trygghet - otrygghet; hur mycket personalen som tar hand om våra barn vet om oss; författarens kreativa språkbruk… eller helt annat, här finns mycket. 

Läserfarenhet:

Lästes i en grupp av sju personer - fem kvinnor och två män (förutom ledaren).

Novellen kan eventuellt kombineras med ”Stjärnorna” av Edith Södergran för stämningens skull. 

Samtalsämnen:  Sverige, barn, dagis, småbarnsföräldrar, omsorg, trygghet - otrygghet

Annika Christerson