Shared Reading för hjärntrötta- inte medicin men ändå så stärkande

Många läsledare jobbar ensamma. Och en och annan saknar säkert kollegial gemenskap. Kerstin Edvardsson och Annika Christersson, som jobbar i Lomma och Bjärred, har funnit en bra form för samarbete.

–Vi diskuterar och planerar tillsammans, säger Kerstin när hon och jag träffas i Lomma. Annika, som är bibliotekarie, ger mig tips om texter. Hon är också den av oss med den grafiska ådran och har satt ihop dels en kortfattad broschyr, dels designat en poster. Våra olika cirklar håller vi själva, men vi utvärderar och utvecklar tillsammans. 

Själv är Kerstin logoped och hennes cirkel på Lomma bibliotek vänder sig särskilt till hjärnrötta. Så här står det i presentationen: ”Känner du dig för trött eller okoncentrerad för bokcirklar som kräver att du har läst en hel roman i förväg? Då kan Shared Reading-cirkeln i höst vara något för dig. Delta en gång eller flera” .

Jag är nog inte ensam om att tycka att det är en utmärkt idé att vända sig till en sådan målgrupp och samtidig lite undrande, nyfiken på ledarrollen i ett sådant shared reading-sammanhang. Krävs det något särskilt? 

–Nej, det tror jag inte egentligen, säger Kerstin och tillägger efter att ha tänkt 

efter: Kanske att man läser lite långsammare om man märker att någon verkar behöva det. Framför allt att man verkligen är uppmärksam och uppmuntrande. Och att man lägger sina planerade pauser tätare.

Vi talar en stund om vad det innebär. Att man läser texten i mindre bitar och att man läser om vissa rader oftare. Det kan betyda att texten blir mera spännande, att det finns mera att undra över vid varje paus. Och också att man kommer närmare själva texten, dess exakta formuleringar, som man kan vrida och vända på tillsammans

–Att man helt enkelt är så mycket vanlig läsledare som man bara kan! sammanfattar Kerstin.  Man får också vara beredd på att någon kanske till exempel behöver resa sig och röra på sig för smärtans skull och inte tolka sådant fel. Att man ser till att gruppen vet hur deltagarna har det och lämnar utrymme varje gång för deltagarna att i början av träffen tala om hur de känner sig.  Det senare är viktigt för att ingen ska behöva sitta och låtsas att man mår bättre än vad man gör just den dagen. Är det tungt vill man kanske bara vara med och lyssna. Det går också bra. 

Feedback är också viktigt. Det finns ett enkelt formulär för utvärdering, det är viktigt att den gemensamma läsningen hamnar på rätt nivå, känns givande och uppmuntrande istället för ytterligare ett krav som tynger de redan trötta deltagarna.  

Kerstin har lagt ner mycket kraft på marknadsföring, hon har skrivit brev och knackat dörr, kontaktat olika institutioner som kommunens egna vårdcentraler och hälsomedicinska centra och kommunens demenssjuksköterska, patientföreningen ”Hjärnkraft”, Rehabiliteringsmottagningen i Lund, Minneskliniken i Malmö, ja, även satt upp en poster i Lommas kommunhus, med tillgängliga förklaringar av vad Shared Reading är. ”Detta erbjuder Lomma bibliotek!” har varit budskapet men resultatet har inte varit helt imponerande. Än så länge. Det här är ett arbete på längre sikt, tror Kerstin. Det krävs att man hittar nyckelpersoner som ser möjligheterna och det kan ta tid. Men när man väl hittar sina intresserade motparter att samarbete med kan mycket hända! Hitintills har en av deltagarna kommit efter att ha fått rekommendationen av en vårdcentralspersonal att pröva Shared Reading på Lomma bibliotek – hon kom och har sedan dess närvarat vid följande träffar!

Som logoped är Kerstin tjusad av språkets ljud och klanger, hon gläder sig åt att trots all professionell träning känna sig omedelbart intresserad av en text och att vara genuint nyfiken på människor som skildras, att undra vilka de är och var vi som läsare står i förhållande till dem. Vi talar en stund om Wolfgang Bocherts ”Utanför dörren”, tillkommen i en tysk efterkrigstid och fortfarande ett exempel på en text som kan väcka så mycket undran och tankar.

Vi pratar också om det personliga engagemanget. Både i själva texten och i deltagarna – om betydelsen av att veta att Shared Reading inte är behandling, inte medicin, men att det ändå rymmer så många möjligheter genom att de litterära texterna rymmer så mycket mänsklig erfarenhet, så många möjligheter till empati. Både med de fiktiva och de levande medmänniskorna. Precis vad så många av oss behöver få dela.

Immi Lundin