Immi Lundin om ett samtal om Pär Rådströms novell ”På tillväxt”.

Pär Rådströms novell ”På tillväxt” är fem sidor lång och utspelar sig under ungefär en kvart. Det är en av de bästa texter om långtråkighet som jag vet. 

”På tillväxt” handlar Pumpen som är sju år men inte fått börja skolan eftersom han inte anses vara ”skolmogen”. Det är i parken Pumpen har det tråkigt. Han träffar en farbror som bjuder på glass och berättar om livet. Det vill säga, först vill Pumpen inte ha någon glass. ”Han ville ha det han ville ha och inte något som smakade gott.” Pumpen vill inte bli avledd, han vill känna den saknad han känner. Ganska moget kan man tycka. 

Det tyckte i alla fall de flesta i en grupp vuxna på väg tillbaka efter en psykisk diagnos när vi läste den korta texten om Pumpen. Den är till stor del är i replikform och det gör att man kommer både pojken och den vuxne mannen nära. Vi var nöjda med Pär Rådströms sätt att ta sin unge huvudperson på allvar och vårt samtal kom mycket att handla om vad andras bedömningar gör med oss, kan få oss att växa eller krympa, både i egnas och andras ögon. 

Mannen i parken tar inte Pumpen på lika stort allvar som författaren påpekade någon, medan andra tyckte att han var ganska bra på att lyssna och fatta. Och att det är bra att han säger emot Pumpen.”Det är kanske fel att det är så, men jag lovar dig att du kommer att glömma det.” Det tror inte Pumpen på och avslutar samtalet som, utan man riktigt vet hur det gick till, kom att handla om mycket mer än en tråkig kvart i en sjuårings liv. Både om att ta sig själv och det man känner på allvar och om ömsesidig respekt, De kom aldrig överens om hur det var med livet och glömskan, den vuxne och pojken. Men de talade om saken. Och de lyssnade på varandra. ”Och så var det ju bra att han inte var pedofil” som någon la till och därmed fick vi anledning att också diskutera vår samtid i förhållande till Rådströms 1960-tal.

”I världen någonstans finns öppningen. / Inom dig någonstans finns nycklarna” står det i Anna Rystedts dikt ”Gryningen kommer” som vi också läste. I ljuset av novellen kände vi att Pumpens självrespekt kanske ett slags nycklar och vi hoppades att han aldrig skulle tappa dem. 

Pär Rådström: ”Stå på tillväxt”, ur Ro utan åror (1961) 

Anna Rystedt ”Gryning kommer”, ur Genom nålsögat (1961)