Zoom-Seminarium 27 april 2021

Vid vårt ZOOM-Seminarium den 27 april berättade Anki Olsson Flodin och My Sörensson om sina erfarenheter av att starta och leda en Shared Readinggrupp på Zoom. Det finns fördelar och nackdelar.

Som en grundläggande fördel i det här fallet måste man väl i det här fallet räkna att gruppen hade inte alls kunnat träffat utan ZOOM, eftersom de bor så långt ifrån varandra! Till det positiva tycker Anki och My också att man måste räkna att texten verkligen kommer också verklige i fokus när man delar den på skärmen. Till l nackdelarna, som blir mindre över tid ju mer deltagarna lär känna varandra, hör att det är svårare att läsa av kroppsspråk och att skapa en gemensam stämning kring texten. Alla sitter ju var för sig.

Berätta lite om bakgrunden till att ni sökte pengar från Region Skåne för att starta en SR-läsecirkel på zoom. Hur motiverade ni behovet? Vilka tänkte ni som målgrupp?

Idén uppstod i och med att Corona bröt ut och vi förväntades försöka ”flytta ut” aktiviteter på digitala plattformar. Tipset att söka pengar för att testa på Shared Reading digitalt kom från Immi Lundin. Biblioteken kan löpande söka pengar från Region Skåne genom det s.k. Experimentspåret. Det är ett enkelt sätt att söka bidrag med korta handläggningstider. Vi fick 35 000 för inköp av ipads med internetuppkoppling, för att även de som saknade teknisk utrustning skulle kunna delta. Dessa har dock, trots marknadsföringen, inte efterfrågats av någon. Vi behövde också pengar till en Zoom-licens. Vi sökte också tillstånd hos ALIS för användning och delning av texter. Initialt var vår målgrupp äldre och isolerade, men även andra som av olika anledningar inte kan, vill eller hinner ta sig till en fysisk plats. 

Vilken typ av deltagare har varit intresserade av att vara med? Och vilka har inte velat vara med? 

De som deltar i gruppen nu är kvinnor mellan ca 50 - 80 år. De flesta är pensionerade. Dock verkar samtliga från början ha haft en god teknisk förkunskap och ingen har efterfrågat hjälp. Till en början startade vi två parallella grupper, varav en förlades på kvällstid. I den gruppen hade vi till en början yngre deltagare, men de fick inte ihop livspusslet och fick tyvärr hoppa av. Gruppen lades därmed ner och vi fokuserade på den som vi förlagt under dagtid istället. Deltagarna kommer ifrån olika fyra olika kommuner inom nordvästra Skåne. 

Hur långa har era träffar varit? Några tips för att hålla deltagarna aktiva över tid?

Under första delen av hösten var våra träffar 1 1/5 timme långa och ägde rum kl. 18-19:30. Under sex tillfällen varade detta upplägg.  Tiden gick för det mest åt. Vi läste noveller. I november gjorde vi ett uppehåll, de som var intresserade av att fortsätta fick anmäla sig på nytt. Vi fick då något/några avhopp men också nytillkomna som i sin tur värvade någon. 23 november startade vi upp igen och har därefter träffats varje vecka med uppehåll endast för julhelgerna = 18 tillfällen när vi avslutar terminen sistamåndagen i april. Sammanlagt har vi alltså haft 24 träffar! Det framkom önskemål från en av våra deltagare att vi skulle korta ner till 60 minuter. Det gjorde vi och gick över till enbart poesi. Det har fungerat bra – tiden har känts lagom. Vi har 6 deltagare i gruppen, samma deltagare har varit med i princip sedan januari, efter juluppehållet. Vi har inte behövt ta till några knep för att hålla deltagarna aktiva. OM någon har förhinder, meddelar den men det är sällan och alla är i princip alltid med. Fantastiskt! Regelbundenhet, att träffas varje vecka vid samma dag och tidpunkt, tror vi är en viktig faktor för att få in det som en trevlig rutin för deltagarna 

Viktiga lärdomar och slutsatser ni dragit av era erfarenheter?

Vår lilla grupp på 6 deltagare är bosatta i Klippan, Båstad, Ängelholm och Helsingborg. Vi marknadsförde så gott vi kunde, bland annat via bibliotekets hemsida. Kanske skrämmer digitalt en del men öppnar upp för distansdeltagande vilket definitivt gynnade oss. 

Gruppen har aldrig träffats fysiskt. Några känner varandra sedan tidigare men som gruppkonstellation har den tagit form enbart i det digitala rummet. Det har fungerat över förväntan. Det blir mer och mer småprat innan läsningen börjar och nu tror vi att alla tycker att de känner varandra lite grann. För den som inte är bekväm med förväntat småprat i en fysisk grupp tror vi att digitala möten kan kännas skönt eftersom den sociala pressen kanske minskar och du exempelvis kan välja att stänga av din kamera innan sessionen börjar. På något sätt hamnar texten verkligen i centrum när vi alla sitter vid var sin dator och tittar på den. Känns koncentrerat i form och tid och det verkar uppskattas. 

Hur förändras läsledarrollen enlig er i zoom-sammanhanget? Vad är särskilt viktig att tänka på? Era värsta misstag och bästa infall?

En del misstag hänger med oavsett form ☺
Det kan vara svårare att koncentrera sig på gruppens små signaler när man leder. Vi tittar ju inte på varandra allihop, en del tittar rakt ini kameran, andra tittar lite bredvid. Det kan ibland finnas en illusion av kontakt där det kan vara svårt att känna av var man har deltagarna och vilken stämning som råder. Vi har inte ögonkontakt eftersom blicken är fäst på texten eller på varandras ansikten på skärmen. Turtagningen är ibland lite haltande men det tycker vi går att lösa genom att fördela ordet när det blir krockar. Det kan också uppstå andra situationer som inte förekommer på samma sätt när man ses fysiskt, t.ex. hundar som skäller i bakgrunden eller någon som bestämmer sig för att gå ifrån för att svara i telefon. Vi skulle kunnat prata mer i början om vikten av att stänga av sin mikrofon vid störande ljud eller annat. 

Vid två tillfällen har vi utnyttjat det digitala genom att som avslutning lyssna på dikten uppläst professionellt via SR-Play eller Youtube, vilket varit en fin avslutning. Ett roligt och lite annorlunda inslag var också att författaren Anna Westphalen deltog vid en session och läste sin novell. Vi vände oss direkt till henne med fråga om tillstånd för en novell. Hon blev så nyfiken att hon bad om att få vara med under hela sessionen. Hon läste och stannade där vi hade satt våra ”pulse points”. Efteråt berättade hon att många funderingar/tolkningar runt texten hade kommit upp i gruppen som hon inte själv tänkt på när hon skrev.

Hur har ni tänkt om textval?

Vi har nog tänkt lite utifrån vår profession – vilket uppdrag har vi som bibliotek: genus, mångfald, äldre/nutida, känt/okänt, pristagare.  Men också funderat på om vi verkligen måste göra det? Eftersom gruppen är en läsvan och litteraturintresserad grupp går det att ta i princip vad som helst, som mål har vi nog haft att dikterna ska vara okända för dem. Vi som läsledare har valt var sina dikter, vilket har fungerat bra – eftersom vi är och väljer olika.

Hur har ni förmedlat texter till deltagarna? Har ni skickat eller delat på skärmen eller både och? Och när? 

När vi använde noveller mejlade vi ut texten för att det skulle vara lättare för deltagaren att följa med under läsningen. Vi delade också texten på skärmen. Texterna vi använde hade vi sökt rättigheter för via ALIS eller direkt via författaren. När vi gick över till poesi slutade vi mejla texten utan delar endast på skärmen och har hittills lyckats ha hela dikten synlig samtidigt. 

Har ni läst både prosa och lyrik? Tankar kring det? 

Ja, det har vi. Digitalt känns dock poesi bättre – lättare att ha hela texten synlig. Läsledaren slipper scrolla fram och tillbaka. En utmaning för mig som läsledare att arbeta med poesi eftersom jag inte läst poesi sedan ungdomen. Men roligt! Tror också att gruppen uppskattar poesi – alla är inte vana vid poesi men har uttryckt förundran över hur länge men kan prata om en liten dikt.
Vi kan dock sakna novellen som form och tar gärna upp den läsningen igen när vi kan ha fysiska grupper. En fördel med poesi är man får hela texten på en gång – det blir annorlunda samtal med mindre ”spekulation” om vad som ev. ska hända/har hänt. 

Några texter eller författare som fungerat särskilt bra?

Vi har läst några korta noveller som lämnat mycket utrymme till olika tolkningar även när hela novellen är slut. Överlag är våra upplevelser av texter med öppna slut positiva. Kjell Askildsen har vi använt flera gånger, ett exempel är novellen Gerhard P. Ett annat bra exempel är Nattfiske av Oline Stig.

Kommer ni att fortsätta med Zoom även när ni inte är tvungna? I vilka sammanhang i så fall?

Vi vill gärna fortsätta använda ZOOM även när fysiska grupper är möjliga igen. Det gör det möjligt att nå personer som annars inte kunnat delta och öppnar också upp möjligheten att delta oavsett var man bor. Vår grupp kommer på grund av deltagarnas geografiska spridning alltid vara digital och vi vill gärna fortsätta så länge det är möjligt. Med det sagt ser vi också verkligen fram emot att försöka starta upp våra fysiska grupper igen framöver. 

Vi har nog tänkt lite utifrån vår profession – vilket uppdrag har vi som bibliotek: genus, mångfald, äldre/nutida, känt/okänt, pristagare.  Men också funderat på om vi verkligen måste göra det? Eftersom gruppen är en läsvan och litteraturintresserad grupp går det att ta i princip vad som helst, som mål har vi nog haft att dikterna ska vara okända för dem. Vi som läsledare har valt var sina dikter, vilket har fungerat bra – eftersom vi är och väljer olika.